MixedAdlibitum

Det är lite läskigt att vi kan missa när någon mår dåligt. Vi ser inte verkligheten, det tystas ner, nån kanske inte pratar om det och vi är inte alltid mogna eller ens intresserad av att veta. Vems ansvar är det? Jag blir ofta rädd för verkligheten, tänk att så många av oss har så fullt upp med vårat eget så personer i vår omgivning blir mer eller mindre osynliga.

Kanske kan det vara en idé att lyssna mer och bekräfta att man finns där, berätta att man uppskattar och gillar dem som betyder nåt.

 

Miss Li har skrivit en bra text, den berör. Hon skrev texten när hon fick höra en nyhet om en tjej som för henne var okänd. Nyheten handlade om att tjejen tog sitt liv. 

 

Lyssna.