Och en väldigt gnistrande omvärld just nu.
Kvällen blev väldigt knepig på ett konstigt sätt.

Godnatt

Jag måste bara hylla människor från andra kulturer, jag tycker att de oftast är så snälla och goa! Idag när jag kom till skolan och skulle beställa min första lunch på den helt nybyggda instutitionen, heja resturangägaren så glatt och log; Hej madame, vad jag har saknat dig! Det är glädje, av så otroligt många studenter så kommer han alltid ihåg mig =) på våran nya instutition är det ca 2500 studenter, så han kanske känner en trygghet i att prata med oss han känner igen sen tidigare. (Ska påpeka att han var ägaren på min gamla skola och fick följa med på flytten.) Han är alltid så glad och småpratar, han har till och med påpekat mina örhängen vid några tillfällen. En "svenne" skulle ju knappast framställa sig på detta vis va? Jag tycker iaf att det är för himla härligt.
Häromdagen när jag klev på bussen möttes jag av en liten mörkhyad chaufför med ett stort vitt leende! - Hej och välkommen! Hans leende var otroligt stort och äkta, jag kände hur jag log och blev varm inombords. Han hälsade glatt på alla resenärer och dessutom pratade han i microfonen varje gång någon klev av bussen och önskade dem en trevlig dag :) Vad säger man, det var kul att studera folkets reaktioner för det är inget man möts varje dag av i dagens samhälle!
Våga socialicera och bryta normer!!



Här kommer en ny låt jag fått på hjärnan, höj volymen, lägg dig ner och njut!

Suck pust stön, det är väl de ord som faller bäst på plats i min mun just nu.. Allting har ju en tendens att inte gå åt de håll som jag önskar någongång. Jag är less igen, jag som inte skulle vara det, Mitt nya liv har ju nyss börjat. Egentligen är detta väldigt små saker som jag är less på, ialla fall om jag ska jämföra med allt som gått ont tidigare. Men jag skulle behöva lite skjuts i rätt riktning. Så snälla om någon där ute typ Gud eller nån finns så kan du gäna få göra en god gärning till mig..

Jag har haft en otroligt skum känsla i kroppen sen i tisdags, det började med att jag fick en otroligt stark känsla av att vilja lyfta upp något väldigt väldigt tungt, då menar jag något som är så tungt så att jag knappt orkar rubba det, jag ville bara åt känslan av att inte orka lyfta upp den, jag ville ta i allt jag orka och bara känna den jobbiga, hopplösa känslan av att inte orka få upp den från backen.. Den känslan har suttit kvar i kroppen tills idag då den byttes ut mot att jag skulle vilja jogga/springa till jag bokstavlingen stupar. Jag ville köra slut på kroppen fysiskt, den skulle vara slutkörd och svettig, jag ville känna att benen skulle vägra bära upp kroppen om jag skulle testa resa mig upp, jag ville känna hjärtat slå så fort det orka, jag ville spy av överansträngning...
Ja det har varit jobbigt att gå omkring med dessa störda, självplågande känslorna i kroppen. Vad kan de bero på? Jag har funderat och funderat, det känns inte som att jag har en massa aggressioner inom mig, men jag kan har fel. Jag kanske har tryck undan dessa och nu kämpar det för att komma ut, men då kan man undra varför jag ska plåga mig själv fysiskt för de? Är jag arg på mig själv, eller skuldbelägger jag mig..?
Ja, det kanske blir en joggingrunda imorgon.
Annars så har Tv:n pajat oxå.

Här kommer en ny låt som läggs i favoritlistan! ;)

 

Annars önskar jag mig att en önskan ska slå in...

Nu har jag sett Scener ur ett äktenskap och jag är så otroligt såld! Älskar den! Helt underbar upplevelse, jag förstår att jag fick kämpa hårt för att få tag i biljetterna.. ojojoj.. Ja, obeskrivligt, så nöjd!

Jo varför tänka så mycket egentligen, är det en ren försvarsmekanism? Det nya livet började nu år 2010 och jäklar vad bra det ska bli!! Analytikern inom oss skall stoppas och gå lite på känsla istället och våga göra ting som är nya. Nya bekantskaper knyts och det socialiseras för fullt.
Ta hand om vännerna för det är det bästa ni kommer att ha!
Nog för att jag tydligen är expert på att strula till det, men just nu ska jag bara se till att lära mig så mycket som möjligt om ALLT! ;) 

 

 

Hittade en cool frisyr idag, läckert, personen ifråga måste va hyfsat duktig med sina frisörverktyg..

Jag har slö tittat på en film ikväll, jag har sett den en gång tidigare och hade för mig att den var rätt okej.
Den heter Pride & Prejudice och den är fin och jag kan bara önska att jag vore som Elizabeth i den filmen, hon är klok, vacker, självsäker, bestämd och har en god självkännedom. Man vill som bara byta plats med henne, hon blir djup älskad i filmen och det är så vackert, han skulle verkligen göra allt för henne. De är båda lite envisa för att inse hur mkt de älskar varandra, så filmen beseras på hur deras kärlek växer fram. Och vem vill inte ha någon som avgudar en älskar en för den man är, de var så otroligt lika trots att hon var så mkt lägre statusmässigt.
Det som var nästan finast i hela filmen var att Lizzie som hon kallades hade en sådan fin kontakt med sin far. På slutet av filmen då hon skulle tala med honom angåend hennes känslor för Mr Darcy, säger han, att han aldrig trodde att någon skulle förtjäna henne..
Tänk om en far/mor sa något så om en annan, haha. Det blir så starkt, just för att deras relation är stark och att hon är en sån fin karaktär med mycket starka åsikter som kanske inte lämpade sig i deras tidsperspektiv. Det är det jag faller för så mycket, hon bryter det mönster som alla andra formar. Och när hennes far säger det syns det så väl att han älskar henne så otroligt mycket och när han ser hennes lycka över den förälskelse hon inlett ser man att hans ögon fylls med tårar, han blir lycklig över att hon är förälskad på riktigt.
Ja jag har en slags svaghet för såna här filmer som ska utspela sig i ett tidigare tidsperspektiv och med män som skulle göra allt för att få sin kvinna.. Jag har alltid velat resa tillbaka i tiden, som liten önskade jag mig att jag vore född då istället.. Och vem önskar inte att finna en man som skulle offra allt för att vara med en, älska en genom svårigheter och glädjeämnen. Ja va klyschigt jag vet. 

Har fortfarande väldigt lite att skriva just nu, kan beror på min irretation på mig själv.
En låt så länge...

Ångest, har en stor salstenta den 8/1, jag har inte pluggat nåt... Dt blir stenhård pluggning nu på lördag och framåt. Jag ogillar verkligen salstentor!
Får trösta mig med att det är en stor tenta/födelsedagsfest den 9e, sista natten med gänget, sen blir det en ny klass igen..
Jag har egentligen inte så mycket att skriva just nu, inte riktigt i form känner jag. Återkommer.