MixedAdlibitum

Tänk om man hade pengar utan att behöva jobba.. Det är inte det att jag är emot att arbeta snarare tvärtom, jag kan lätt ta på mig för mycket jobb. Däremot är jag emot att man ska jobba sån stor del utav livet och att man går så långa dagar för att kunna försörja sig normalt.. Tänk om man skulle arbeta 5dagar i veckan och 5h varje dag med samma månadslön.. Man skulle få mera tid till familjen, sig själv och andra. Man behöver inte ha sina barn på dagis i 10h om dagen, utan år mer tid till att fostra och se de utvecklas och skapa en bra och trygg kontakt till dem. Och sen att man som ett par slipper den vardagliga stressen, att man tar tillvara på tiden och kanske hinner göra saker som man bara annars drömmer om att få/hinna göra.
Det mest underbara jag kan drömma om just nu, då jag befinner mig i en liten arbetsvacka, är att vi som studenter skulle få en symbolisk summa pengar varje sommar för att bara få ledigt och ladda inför nästa läsår, att vi ska slippa jobba (givetvis frivilligt).

Idag har jag verkligen tyckt synd om mig själv på jobbet.. mmm.. jag vet att man inte ska göra det, men jag har längtat ut, till ledigheten, frihet... Jag har jobbat häcken av mig i juli och får inte pengar först 25:e aug, det känns tungt. Jag vill ha pengar nu, jag vill köpa kläder till skolan börjar, jag skulle vilja gå ut och äta, eller varför inte bara sitta och ta ett glas vin på en uteservering och njuta av sommaren..  Ja drömma kan man ju..
Denna helg hade inte kunnat komma mycket lägligare i allafall, har varit en otroligt tuff vecka..





"Att nå fram till verklig lycka kan kräva att man helt förvandlar sitt sätt att se, sitt sätt att tänka, och det är ingen lätt sak"
(Dalai Lama)

Jag saknar somrarna på gården, det var så fridfullt att kliva upp ur sängen på mornarna, att ta på sig de slitna shortsen och ett linne för att sedan sätta sig på bron och andas in den varma sommarluften.
Det mest underbara var att se mamma komma från lagårn med ett milt leende på läpparna. Hon satte sig oftas bredvid mig med en kopp kaffe. Hönsen gick och sprätte, korna var på bete, hundarna sprang lösa och min alldeles egna häst stod och vänta på våran morgonpusstund...
Mina bröder kom ner från övervåningen allt eftersom de vaknade.
Vetenskapen och känslan om att mormor snart kom ut och gjorde oss sällskap är nu omöjlig att beskriva.
Det var en speciell känsla, ett speciellt lugn, det var andra tider.
Vi var samlade. 

Det ligger ett speciellt lugn över staden så här över sommaren.. Stämningen är soft och det märks att många är bortresta, det saknas folk på gatorna. Det sköna är att semestern syns på ett positivt sätt bland folket som är här, de tar dagarna som de kommer och det är fest varje dag, utomhus.. Samtidigt är det dött på nå vis.

Idag när jag klev ut genom dörren efter avslutat arbetspass var det otroligt härligt varmt ute, klockan var 22.45 och det kändes som en varm utlandskväll, vinden var svag och lite fuktig.. helt underbar! Tills..... Jag kom fram till busshållsplatsen, shit vad mygg de va, de var snabba som attan att bitas och jag var täckt från topp till tå, det var en hemsk omöjlig känsla som kom över mig, nästan panik.. det dök upp fyra pers till som blev minst lika tokiga, det var helt omöjligt att stå stilla och myggorna surrade inte ens de bara bet!!
Hemsk var det och då är jag ändå från norrland!!
När jag senare klev av bussen på centralstationen va det en 55+:are som sa- jaha vart ska bruden då? Jag sneglade lite på honom och han konstatera att han nog inte var helt nykter, men jag funderade på om det var mig han pratade med eller om han hade ett sån där "osynlig" handsfree..
Sen när jag gått igenom den tomma stationen och passerar taxizonen står det en ivrig taxichaffis och säger - taxiii, taxi taxi taxi, taxxiii, taxxiii, taxxiiiii... Så det kan vara.. Kvällen var iaf skön, men jag är allergisk mot mygg*******, får världens största bulor av varje bett och det e så grymt jobbigt, mina ben är dubbelt så tjocka, och då skämtar jag ikke! Det är så fult, kan inte ha shorts när värmen äntligen kommit igen!!

Ja en mygga gör sig bäst som död..
Och apropå Uppsalas centralstation påstår de att det är 60 000 pers som passerar där dagligen.. 30 000 reser med tåg och lika många passerar den gåendes..





Pussar till er!

Lyssnat på musik, gått på promenader, fikat, läst ut en bok, sprungit, boxat, gjort situps, bytt färg på naglarna, borstat hunden, kollat på film, duschat, lagat mat, handlat, tagit det lungt och rakat benen, det är typ det jag gjort i helgen för att ladda inför en 6 dagars arbetsvecka, på fredag ska jag även jobba 12h i sträck.. Kan bli en lätt jobbig vecka, men som sagt, money money!
Jag har även fått reda på att jag kom in på den kursen jag sökt till hösten =) Håller tummarna på att den e soft!
Nu ska jag äta frukt och kolla klart på en film.

Natti 

Ja då var man åter i staden och det blev en snabbare start än förväntat på jobbet, vilket e positivt, mer pengar =)
Jag sov inget i natt vilket var väldigt jobbigt, det var en blandning mellan att jag har lyckats vända på dygnet lite och nervositet slash ångest inför första dagen på jobbet. Jag var grymt trött idag, det är så jobbigt när det svider i ögonen och när huvudet nickar till när man minst anar det...
Jag råkade iaf somna en stund när jag kom hem, och ställde fram klockan säkert fyra gånger innan jag lyckades tvinga min tunga kropp upp ur sängen. Jag hade säkert kunnat sova tills imorgon i ett enda kör, men känns som lite bortkastat med tid. Nackdelen för mig med att sova "middag" är att jag får svårigheter att somna på kvällen då oavsett hur länge jag sover..
Det känns lite skönt att vara tillbaka hur som helst, men samtidigt känner jag en viss besvikelse och nästan sorg över att jag inte tog mig mer tid till familjen, det var svårt att pressa in mer än jag gjorde men jag kan inte rå för att jag känner så. Jag hade även en viss seperationsångest när jag kramade om min mamma precis innan hemresan, hon kändes rörd på något vis, eller så inbillade jag mig det..
Jag hade även lovat mig själv att hitta på något med min yngsta broder, men jag hann inte det heller! Jag brukar alltid vilja göra något speciellt med/för honom när jag tar mig tid att åka upp..Men han kanske var nöjd med det vi gjorde på hemmaplan, jag önskar iaf det. Ibland undrar jag om jag har för mycket krav, eller kallas ens detta för krav? Jag mår iallfall lite dåligt över det en stund, men det kanske är helt normalt, eller så är jag extra känslig.. Hur som helst så var två veckor för lite och det kändes. Jag kanske kommer upp en snabbis i augusti men svårt att lova.

Nu ska jag rensa mitt huvud med regnig stadsluft och hundsällskap.