MixedAdlibitum

Värmen lockar verkligen fram folk från alla små bon och vrår. Det är en underbar känsla att en helt vanlig vardagkväll mitt i veckan kunna se så mycket olika slags människor. Det känns som i luften att det är en bra stämning och att värmen uppskattas. Jag cyklade förbi ett helt störtskönt gäng sittandes i en park på väg hem från jobbet ikväll. De var säkert 7-8 killar i oliks frisyrer, de flesta hade dreads och de spelade på instrument som jag inte kan namnen på. Det var glädje och goda vänner, det märktes. Jag tänkte för mig själv att jag var grymt sugen på att cykla dit, kliva av cyklen och fråga om jag bara kunde få hänga med dem ett tag. Det som jag tycker är mest roligt i det hela är att detta grabbgäng med stor sannolikhet hade utan tvekan tagit mig med i gänget för en kväll, kanske att jag till och med hade fått några nya vänner. Men ja, varför törs man (jag) inte vara så pass frimodig och bara göra en sån sak? Feghet kanske, förnuft, rädsla, blyghet, ja faktorerna kan vara många, kanske till och med begränsande ibland.


Jag hade  Stefan Sundström – Boy Boy ville sjöman bli spelandes i mina hörlurar när jag passerade gänget. Bra sommarlåt förövrigt.