MixedAdlibitum

Suck pust stön, det är väl de ord som faller bäst på plats i min mun just nu.. Allting har ju en tendens att inte gå åt de håll som jag önskar någongång. Jag är less igen, jag som inte skulle vara det, Mitt nya liv har ju nyss börjat. Egentligen är detta väldigt små saker som jag är less på, ialla fall om jag ska jämföra med allt som gått ont tidigare. Men jag skulle behöva lite skjuts i rätt riktning. Så snälla om någon där ute typ Gud eller nån finns så kan du gäna få göra en god gärning till mig..

Jag har haft en otroligt skum känsla i kroppen sen i tisdags, det började med att jag fick en otroligt stark känsla av att vilja lyfta upp något väldigt väldigt tungt, då menar jag något som är så tungt så att jag knappt orkar rubba det, jag ville bara åt känslan av att inte orka lyfta upp den, jag ville ta i allt jag orka och bara känna den jobbiga, hopplösa känslan av att inte orka få upp den från backen.. Den känslan har suttit kvar i kroppen tills idag då den byttes ut mot att jag skulle vilja jogga/springa till jag bokstavlingen stupar. Jag ville köra slut på kroppen fysiskt, den skulle vara slutkörd och svettig, jag ville känna att benen skulle vägra bära upp kroppen om jag skulle testa resa mig upp, jag ville känna hjärtat slå så fort det orka, jag ville spy av överansträngning...
Ja det har varit jobbigt att gå omkring med dessa störda, självplågande känslorna i kroppen. Vad kan de bero på? Jag har funderat och funderat, det känns inte som att jag har en massa aggressioner inom mig, men jag kan har fel. Jag kanske har tryck undan dessa och nu kämpar det för att komma ut, men då kan man undra varför jag ska plåga mig själv fysiskt för de? Är jag arg på mig själv, eller skuldbelägger jag mig..?
Ja, det kanske blir en joggingrunda imorgon.
Annars så har Tv:n pajat oxå.