MixedAdlibitum

En som jag känner mår väldigt dåligt, det är en otroligt jobbig känsla av att vara så fruktansvärt hjälplös, jag kan inte göra något annat än att på avstånd visa att jag finns och bryr mig. Det är tufft, man känner sig liten och betydelselös.. Nu är det säkert inte så, men det är så det känns. Inte för att jag kan göra någon större nytta om jag är där heller, det är inte där problemet ligger. Usch, varför ska allt vara så komlicerat jämt? Kan inte folk som förtjänar att vara lycklig få vara lycklig, i alla fall ett tag då om det ska vara så himla svårt, halva livet kan inte vara för mycket begärt?! Jag blir bara så less att höra och se folk må så himla dåligt hela tiden, varför är det såhär? Är vi för dåliga på att ta tag i våra egna problem, eller är det något annat som ligger till grund för detta? Jag blir ialla fall ledesen över detta, tycker att det är onödigt.

Jag har grymt mycket i skolan nu, det märks att man gått upp ett steg. Jag är lite för sressad, känner att man får ångest och inte riktigt vet vart man ska börja. Jag kommer gräva ner mig i arbete nu ett tag framöver, har salstenta den 19/2 också. Men men, jag ska vara bättre denna termin än förra!

Imorgon ska jag upp tidigt och åka till stallet så att jag kan fortsätta plugga när jag kommer hem. Måste bara somna i tid så jag kommer upp, var så oerhört trött idag när jag kom hem från skolan, har nog en liten förkyldning i kroppen.

Jag har faktiskt invisterat en kamera! Så bilder kommer sen när jag känner att jag har tid.=)