MixedAdlibitum

Nu är det så illa att jag varken hittar nåt youtube klipp eller text till denna låt. Så för er som har spotify så länkar jag låten. Denna text träffade otroligt många ömma punkter hos mig. Mina funderingar de senaste veckorna har snurrat mycket kring om det finns kärlek även för dem som misslyckats? Finns det någon "andra hälft" till alla och vilka krav har man rätt att ställa? Om man skulle hitta ett objekt som man skulle kunna tänka sig satsa på, hur ska man då våga älska fullt ut!? Man kan ju alltid mista personen, man kan bli sviken igen, man kan själv göra misstag, det är så stort, det är så allvarligt. Frågan är, är det värt det.
Jag kan inte släppa dess tankar ur mitt huvud just nu. Är det ensamheten som håller på att ta över? Jag  vet att det går över, det är bara en period. Men att känna tvivel på hoppet är oönskvärt.
Jag vill dansa vidare!

Eldkvarn – Miljoner Mil Bort