Don´t You Cry

Plötsligt är du  inte längre
med som förr,
inte alls
som du en gång var

Du är för mig
dold och gömd
som en dimma,
bortom
och höljd

Ingen ser åt mitt håll
när jag glider in
över skolgården
obemärkt,
ständigt påmind

och inuti mitt hjärta
blåser vinden ett hål,
som du borde fylla
2009-10-29 @ 23:20:15 Citat Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0