Sista scenen

Jag är påväg hem

Skär längs gränsen,
balanserar
som en nyfödd

Står i dörröppningen
till ett stort mörkt rum,
begrundar
utan att gå in

Mitt ansikte
speglas i fönstret,
flyter fram
över skog och lador

Utanför,
under sorgens välvda vinge
ligger hoppet
och allt det vackra
som rymmer

min sinnesro

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0