MixedAdlibitum

Jag saknar somrarna på gården, det var så fridfullt att kliva upp ur sängen på mornarna, att ta på sig de slitna shortsen och ett linne för att sedan sätta sig på bron och andas in den varma sommarluften.
Det mest underbara var att se mamma komma från lagårn med ett milt leende på läpparna. Hon satte sig oftas bredvid mig med en kopp kaffe. Hönsen gick och sprätte, korna var på bete, hundarna sprang lösa och min alldeles egna häst stod och vänta på våran morgonpusstund...
Mina bröder kom ner från övervåningen allt eftersom de vaknade.
Vetenskapen och känslan om att mormor snart kom ut och gjorde oss sällskap är nu omöjlig att beskriva.
Det var en speciell känsla, ett speciellt lugn, det var andra tider.
Vi var samlade.