Back to the city
Ja då var man åter i staden och det blev en snabbare start än förväntat på jobbet, vilket e positivt, mer pengar =)
Jag sov inget i natt vilket var väldigt jobbigt, det var en blandning mellan att jag har lyckats vända på dygnet lite och nervositet slash ångest inför första dagen på jobbet. Jag var grymt trött idag, det är så jobbigt när det svider i ögonen och när huvudet nickar till när man minst anar det...
Jag råkade iaf somna en stund när jag kom hem, och ställde fram klockan säkert fyra gånger innan jag lyckades tvinga min tunga kropp upp ur sängen. Jag hade säkert kunnat sova tills imorgon i ett enda kör, men känns som lite bortkastat med tid. Nackdelen för mig med att sova "middag" är att jag får svårigheter att somna på kvällen då oavsett hur länge jag sover..
Det känns lite skönt att vara tillbaka hur som helst, men samtidigt känner jag en viss besvikelse och nästan sorg över att jag inte tog mig mer tid till familjen, det var svårt att pressa in mer än jag gjorde men jag kan inte rå för att jag känner så. Jag hade även en viss seperationsångest när jag kramade om min mamma precis innan hemresan, hon kändes rörd på något vis, eller så inbillade jag mig det..
Jag hade även lovat mig själv att hitta på något med min yngsta broder, men jag hann inte det heller! Jag brukar alltid vilja göra något speciellt med/för honom när jag tar mig tid att åka upp..Men han kanske var nöjd med det vi gjorde på hemmaplan, jag önskar iaf det. Ibland undrar jag om jag har för mycket krav, eller kallas ens detta för krav? Jag mår iallfall lite dåligt över det en stund, men det kanske är helt normalt, eller så är jag extra känslig.. Hur som helst så var två veckor för lite och det kändes. Jag kanske kommer upp en snabbis i augusti men svårt att lova.
Nu ska jag rensa mitt huvud med regnig stadsluft och hundsällskap.
Jag sov inget i natt vilket var väldigt jobbigt, det var en blandning mellan att jag har lyckats vända på dygnet lite och nervositet slash ångest inför första dagen på jobbet. Jag var grymt trött idag, det är så jobbigt när det svider i ögonen och när huvudet nickar till när man minst anar det...
Jag råkade iaf somna en stund när jag kom hem, och ställde fram klockan säkert fyra gånger innan jag lyckades tvinga min tunga kropp upp ur sängen. Jag hade säkert kunnat sova tills imorgon i ett enda kör, men känns som lite bortkastat med tid. Nackdelen för mig med att sova "middag" är att jag får svårigheter att somna på kvällen då oavsett hur länge jag sover..
Det känns lite skönt att vara tillbaka hur som helst, men samtidigt känner jag en viss besvikelse och nästan sorg över att jag inte tog mig mer tid till familjen, det var svårt att pressa in mer än jag gjorde men jag kan inte rå för att jag känner så. Jag hade även en viss seperationsångest när jag kramade om min mamma precis innan hemresan, hon kändes rörd på något vis, eller så inbillade jag mig det..
Jag hade även lovat mig själv att hitta på något med min yngsta broder, men jag hann inte det heller! Jag brukar alltid vilja göra något speciellt med/för honom när jag tar mig tid att åka upp..Men han kanske var nöjd med det vi gjorde på hemmaplan, jag önskar iaf det. Ibland undrar jag om jag har för mycket krav, eller kallas ens detta för krav? Jag mår iallfall lite dåligt över det en stund, men det kanske är helt normalt, eller så är jag extra känslig.. Hur som helst så var två veckor för lite och det kändes. Jag kanske kommer upp en snabbis i augusti men svårt att lova.
Nu ska jag rensa mitt huvud med regnig stadsluft och hundsällskap.
Kommentarer
Trackback
