Kanske är jag en pervers självplågare...
Jag håller på att läsa Ingmar Bergmans bok "Scener ur ett äktenskap", jag ska ju gå på den teatern nu i januari. Jag har blivit så sugen nu efter boken, jag ska läsa ut den senare ikväll, men den var bra helt klart. Jag borde läsa mer av honom för att bilda mig en uppfattning av hans verk.
Denna bok tilltalar mig väldigt mycker just nu, det kanske är därför jag gillar den.. Detta är ett av hans manus som han skrivit som ej "talar med hans egen röst", han sa även att det tog 2 1/2 månad att skriva dessa scener och det tog ett vuxenliv att erfara dem.
Ett citat ur boken, "Men jag är bunden vid dig. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är jag en pervers självplågare eller kanske är jag bara den trogna typen, som fäster sig bara en gång i livet. Jag vet inte. Det är så svårt..."
Det är fascinerande hur bra deras kommunikativa förmåga med varandra är, trots det hemska och jobbiga det konstant utsätt för i förhållandet till varandra. Jag gillar att de är duktiga på att konversera och att det beter sig vuxet i många situationer, på ett sätt som är sällsynt i dagens samhälle.
En scen som jag speciellt fastnar för är hur de på slutet av scen fem ska enligt tidigare överrenskommelse skriva under skilsmässopapperen, det är en stark scen med många sekvenser, men det slutar iaf med att de blir osäkra på om de verkligen ska skriva under papperen, vilket det gör efter en stunds brutalt, besinningslöst, hatfyllt slagsmål, som pågår tills båda är blodiga, rasande och uttrötta... För första gången under deras förhållande som gifta får de ut sina aggressioner och inbundna känslor, verbalt och fysiskt. Efter detta slagsmål, pratar de återigen som vuxna människor, de skriver båda under skilsmässopapperen.
Marianne som har den kvinnliga huvudrollen avslutar scenen med att säga- Vi skulle ha börjat slåss för längesen. Det hade varit mycket bättre.
Läs den om ni har tid, man läser ut boken på några timmar om man vill, det är endast 6 scener.
Denna bok tilltalar mig väldigt mycker just nu, det kanske är därför jag gillar den.. Detta är ett av hans manus som han skrivit som ej "talar med hans egen röst", han sa även att det tog 2 1/2 månad att skriva dessa scener och det tog ett vuxenliv att erfara dem.
Ett citat ur boken, "Men jag är bunden vid dig. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är jag en pervers självplågare eller kanske är jag bara den trogna typen, som fäster sig bara en gång i livet. Jag vet inte. Det är så svårt..."
Det är fascinerande hur bra deras kommunikativa förmåga med varandra är, trots det hemska och jobbiga det konstant utsätt för i förhållandet till varandra. Jag gillar att de är duktiga på att konversera och att det beter sig vuxet i många situationer, på ett sätt som är sällsynt i dagens samhälle.
En scen som jag speciellt fastnar för är hur de på slutet av scen fem ska enligt tidigare överrenskommelse skriva under skilsmässopapperen, det är en stark scen med många sekvenser, men det slutar iaf med att de blir osäkra på om de verkligen ska skriva under papperen, vilket det gör efter en stunds brutalt, besinningslöst, hatfyllt slagsmål, som pågår tills båda är blodiga, rasande och uttrötta... För första gången under deras förhållande som gifta får de ut sina aggressioner och inbundna känslor, verbalt och fysiskt. Efter detta slagsmål, pratar de återigen som vuxna människor, de skriver båda under skilsmässopapperen.
Marianne som har den kvinnliga huvudrollen avslutar scenen med att säga- Vi skulle ha börjat slåss för längesen. Det hade varit mycket bättre.
Läs den om ni har tid, man läser ut boken på några timmar om man vill, det är endast 6 scener.
Kommentarer
Trackback
