MixedAdlibitum

Ibland önskar jag att jag skulle kunna läsa andras tankar, shit vad jobbigt det är när man får känslan av att någon inte berättar allt relevant för en, att de skippar det som egentilgen är viktigt. Kan det vara en gärning utav godo eller är det endast av ondo? Varför vill man dölja vissa saker för en person man bryr sig om, eller har jag fel där oxå? Det kanske inte finns några känslomässiga feelings kvar.. Hur ska man själv som person veta hur man ska bete sig? Man kan vara total förvirrad, vilse, osäker, rädd...
Tänk om man bara visste det som var bäst för en själv jämt? Eller förresten det skulle räcka med kanske ett eller två val i livet man måste göra..
Jag är ärligt talat less på att inte kunna lita på vissa personer eller vissa situationer, eller ska man bara skita i allt och bli sårad eller löser sig allt ändå, man kanske är för analyserande.. Ja så kanske det är...