a thought

Kan man glömma bort hur mycket man älskar någon??

Too little too late



Sant eller falskt?

Hur stor är skillnaden mellan folk egentligen? Vart går gränsen för att nån är för fin för en annan människa? När passar man ej in i ett sällskap? Har allt med statusen att göra, eller är allt individuellt? En högt utbildad man i Stockholm väljer kanske inte en tjej som har låg status och inte har utseende för sig. Det känns som de automatiskt letar efter tjejer med staus och som ser bra ut, helst mer än medel.
Hur många som har hög status vågar att bryta normen och att visa upp en flickvän med sämre status och annorlunda utseende?
Det krävs nog mod och en stor personlighet till det.
Inte konstigt att folk med lägre status ofta mer eller mindre dras till människor på sin egen nivå, man platsar inte in vart som helst. Man går automatisk in ur ett underläge, även här tror jag att man måste skina igenom med något speciellt för att få människor från andra "klasser" att fastna eller ens se en.
Det är ett konstigt system vi går efter i denna värld, alla strävar vi efter jämnställdhet eller hur?  
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, men just nu har jag jätte mkt plugg, åter till det och en red bull.


 


You Cheated Me



Cause nothin' lasts forever

Ikväll blixtrade och åskade det ute, det kom upp gamla känslor inom mig som jag fick svårt att behärska, det blev en inre strid. det fick mig att tänka på en vän jag inte längre har. Det gjorde mig ledsen och fick mig att känna mig ensam för en stund. Minnen dök upp som jag helst tränger undan igen, inte nu, kanske sen men inte just nu...
Denna låt fick mig att plötsligt fälla en tår, det är en låt som jag har starka minnen förknippade till. 
God natt gott folk.



Du vet när allting passar sig, Utom när jag ska förklara



Du har då aldrig trott på tårar
Det passar inte för en karl
Om man är över femton vårar
finns inga känslor kvar
Kan du förstå två våra kinder
Dom torkar lika snabbt igen
Man rår ej för att tårar rinner
När man har mist sin vän

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne
Och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig

Du tror du vet hur allt ska vara
Du vet när allting passar sig
Utom när jag ska förklara
hur jag känner mig
Du bryr dig inte om mig mera
Och det har tagit mig så hårt
Du kan väl inte acceptera
Att någonting är svårt

Jag vill ha en egen måne som jag kan åka till
Där jag kan glömma att du lämnat mig
Jag kan sitta på min måne
Och göra vad jag vill
Där stannar jag tills allting ordnat sig

RSS 2.0