Fortsätt ljug, precis så, för mig

Har ni någongång kännt känslan där man inte vet om man mår bra eller dåligt? Blir man tillfrågad eller om man tänker efter så är ens liv helt okej. Men, vad är det som ibland bara spökar till det och gör så att man stundvis helt plötsligt bara vill börja gråta? Lever man i förnekelse eller är det helt "normalt" att man mår lite ospecificerat dåligt ibland? Alla har givetvis sina personliga tankar och problem, man tänker ju olika. För mig är ångesten mitt största hot mot mitt välbefinnande, det är inte lätt att kunna vända den till något positivt. Sen är det säkert också en definitionsfråga på hur man egentligen mår. Jag tror i och för sig att jag mår bättre än stora delar av den svenska befolkningen. Men man måste ha nått botten för att sen kunna uppskatta och veta hur det är att må bra har jag hört.

Man måste dö några gånger innan man kan leva som Håkan sjunger.

Här är en del av en annan Håkan låt:

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag skulle vilja vara lika duktig som Håkan på att sätta ord på tankar och känslor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0