MixedAdlibitum

Just nu skulle jag kunna tänka mig att gå med på att begravas levande.
Min dator håller på att ge upp, min mobil strular, ena hunden blir sjuk, det gick inge vidare på tentan, det känns som jag har nåt konstigt i kroppen, med en mängd symptom.. jag vill som bara sova, och gömma mig. Samtidigt som jag vill att nåt ska hända, den där känslan jag haft jagandes efter mig alldeles för länge nu. Vad vill den? Vad är den ute efter?  
Sen som pricken över i:et är att jag orkar inte kämpa för nåt, jag ger upp allt som jag kanske skulle haft en chans till. Jag vänder nästan allt till de negativa och tror att allt bara ska bli skit. Det är sällan jag blir arg, irriterad eller ens ledsen. Nu blir jag lätt arg och jag irriterar mig på människor rätt fort och jag känner känslan av att vilja gråta konstant ibland. Är jag deprimerad?

Har ni någongång kännt känslan där man inte vet om man mår bra eller dåligt? Blir man tillfrågad eller om man tänker efter så är ens liv helt okej. Men, vad är det som ibland bara spökar till det och gör så att man stundvis helt plötsligt bara vill börja gråta? Lever man i förnekelse eller är det helt "normalt" att man mår lite ospecificerat dåligt ibland? Alla har givetvis sina personliga tankar och problem, man tänker ju olika. För mig är ångesten mitt största hot mot mitt välbefinnande, det är inte lätt att kunna vända den till något positivt. Sen är det säkert också en definitionsfråga på hur man egentligen mår. Jag tror i och för sig att jag mår bättre än stora delar av den svenska befolkningen. Men man måste ha nått botten för att sen kunna uppskatta och veta hur det är att må bra har jag hört.

Man måste dö några gånger innan man kan leva som Håkan sjunger.

Här är en del av en annan Håkan låt:

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Ibland funderar jag på om min hjärna fungerar överhuvudtaget. Just nu har jag svårt att tro det.

Lars Winnerbäck – Idiot

Den berusande känslan av att släppa på kontrollen är farligt lockande.



Textens beskrivning av en hopplös känsla just nu är godkänd från min sida. Bra låt.

Hon är fin. Allt har gått bra hittills. Det är den största dagen i hennes liv. Hon behöver kärlek. Och mat.

Vilsen. Känslan är total förvirring. Hur mycket energi är värd att förlora på något som är så osäkert?
Ibland kanske det bästa är att sätta punkt.