Att fånga en vardagssituation

Jag var precis med om något väldigt vackert. Jag var ute med hunden och mötte en mormor med sina branbarn. Pojken som gick själv på marken var 1,5 år gammal. Han var så glad, han lekte i en liten vattenpöl, eller det var knappt en vattenpöl, men han såg väl möjligheterna i den ändå.
Han såg så himla go å gla ut, och han blev ju nyfiken på hunden, min hund är ju så söt, hon tycker att det är jätte spännande med såna där små människor, hon blir som brydd varje gång hon ser dem. Sen hälsar hon försiktigt och om det finns möjlighet pussar hon dom försiktigt en gång i ansiktet. Sen blir hon rätt nöjd kan man säga.
Men han fick forstätta klappa henne lite.
Och sen när vi prata en stund skulle jag gå vidare, då jag fick reda på att han hade en lillasyster som låg i vagnen som bara var några veckor gammal.. Och hela hans utstrålning och kroppshållning var så otroligt kul att se när han pekade på henne för att just visa mig att han hade en lillasyster. Han var en stolt 1,5-åring! Helt underbart att se.
Han hade ett sånt fint och konstant leende över hela ansiktet. Lycka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0