Skilsmässa
När ordet skilsmässa kommer på tal, då är det ganska seriöst och stort va? Ingen vill väl prata om skilsmässa om man har det bra i ett förhållande?
Det måste vara som ett stort timglas som man väntar på att sanden ska rinna ut i..
Att det bara kan gå åt ett håll om man bara har nämnt ordet skilsmässa..
Men vissa vänder säkert på timglaset några gånger för att de inte törs eller riktigt våga känna efter hur man egentligen mår och känner, utan drar ut på det..
Man vill inte se suddigt man vill se klart och försöka förstå, för båda parters skull.
Kan man rädda ett förhållande i en sån situation? Eller är det dömt att misslyckas? Ger man upp för lätt? Har samhället gjort så att de inte är nån stor grej att skiljas sig längre..
Eller ska man försöka rädda det? Eller har man bara vuxit ifrån varandra, glidit isär, varit med om en stor förändring..
Teoretiskt sätt har man redan gjort slut när man sagt ordet skilsmässa för första gången va?
I sverige när man skils så har man ändå en ganska lång betänke tid. en tid och ångra sig. men när ordet skillsmässa kommer på tal tror jag faktis att det är när man har gett upp. man har försökt och försökt och försökt och man anser att bästa lösningen är att skiljas. det dåliga är om man är otrogen istället för att skiljas när man inte trivs med sin partner.
När mina föräldrar skilldes var jag glad.. jag visste att de höll ihop för mig och att de inte var längre lyckliga tillsammans. de bråkade och tjafsade hela tiden. så när det tog slut mellan de var det faktis en lättnad för mig =D.
Skön blogg föresten ;) du verkade kunna hålla fantasin igång =D
