MixedAdlibitum

Jag tror att jag är påväg in i en lite försenad 20-årskris... Vilket kanske inte känns allt för bra.. Det är jätte löjligt men, jag tror det började lite smått med att jag har vid vissa tillfällen en liten rynka i pannan, usch vad det ordet kändes obekvämt..
Sen kändes det som att de mesta bara var konstigt å jag såg helt plötsligt bara fel på mig själv.. Jag brukar dock inte va så hård mot mig själv i vanliga fall.. Tänkte ge några exempel på några otroligt snabba tankar som flög förbi när jag stod framför badrumsspegeln ikväll..
-Shit 23år och en rynka i pannan, undra om det är normalt, eller är jag det enda fallet? Vad beror den på, rynkar jag mycket på pannan, är jag ofta bekymrad, finns den alltid där eller har jag bara inte brytt mig om den förut?
Och när jag funderar på om det är nomalt att ha en rynka vid 23 års ålder, kommer jag automatiskt in på området familj; är det dags att skaffa familj, gifta sig, köpa lägenhet?
Vad ska jag bli när jag blir stor, tänk om jag inte kommer in på utbildningen jag sökt till hösten? Vad ska jag göra istället?
Tänk om jag gör fel val?
-Oj jag skulle verkligen behöva färga om mitt hår, men... Vad ska jag ta för färg denna gång? Ska jag våga göra det själv? Eller ska jag ta av min stackars sparpengar och gå till frisören? Ska jag göra det enfärgat eller ska jag ha slingor? Undra vad som kommer att vara inne i vår...
Jag börjar känna mig tjock också, nu måste jag börja träna på riktigt, måste inhandla ett par gympaskor..
Ååå jag har nog en riktig rynka i panna iaf, jag hade nog hoppats på att den skulle vara borta när jag återkom till the real life igen...
Och jag är ju som jag är, börjar analysera varför jag får med mig alla dessa tankar pga av en ynka liten rynka som jag förmodligen inte brytt mig om i vanliga fall...
Mår jag inte lika bra som jag brukar göra, varför gör jag inte det isf? Den enda bra anlednigen jag kom på att det kan bero på är att jag känner mig mer stressad än vanligt, ska skriva högskoleprovet på lördag och fick reda på idag att jag har prov i kemi på tisdag, så man kan lungt säga att jag vet vad jag ska göra till helgen.. Och det är så mkt "små saker" runtomkring som också ska göras..
Men det är inget att gräva ner sig i, det är snart överstökat och man får nåt annat att tänka på en stund.
Att man är skapt för att kunna tänka så många tankar samtidigt och på en sån kort stund..
Och ändå kände jag att det var fler tankar som ville komma in och stressa upp mig ännu mer, men jag tror att min kropp sa ifrån åt mig, blev nog lite mycket och då har jag bara skrivit ner några exempel..
Lite kul ändå att det väckte så mycket tankar, hoppas jag vaknar och se mig själv som jag brukar imorgon igen.